När Maximilia döptes förra sommaren fick hon en gammal släktklenod. Hennes farfars farmor har haft den, men kanske t.o.m någon innan henne. Det ryktas att den har varit i Amerikatt och vänt... Vem vet vilka äventyr den har varit med om!

Den blev i alla fall restuarerad till Maximilia i doppresent av hennes fastrar och tillika faddrar. Maximilia var lite rädd för den ett tag och vi var tvugna till att ha locket stängt. Sen kom hon över det och har suttit i den med alla sina gosedjur vid flera tillfällen. Den står inte öppen alltid, så det känns som att det är en överraskning för henne varje gång vi öppnar den! Vovve! Hetten! Pippi!

I går när Maximilia höll på att somna nös hon, så jag la hennes täcke över henne. Hon brukar inte gilla täcke, men hon har kanske vuxit ifrån det. I vilket fall, hon satte sig upp och pekade på alla hjärtan på påslakanet och sa "ääääta". Mmm, hjärta. Sen pekade och räknade hon: "ett, tååå, tjee". Ehh, vad sa du? "ett, tååå, tjee!" Omochom igen räknade hon till tre! Jag var för chockad för att säga åt henne att vara tyst och lägga sig ner igen... :) Och idag har hon gjort om det flera gånger. Och förresten räknade hon inte på skånska... ;)

Jaha, 1 år och 9 månader (prick igår) och räknar till 3. Ovanligt?

Vart detta ska bära hän?! Jo, jag tror att Maximilia och hennes kista kommer vara med om många spännande äventyr tillsammans!