Vi har alltid påstått att vår dotter är speciell - det gör väl alla föräldrar! Det är iaf tydligt att hon är väldigt verbal för sin ålder. 1 år och 11 månader. Hon sjunger hela sånger, som Bä Bä Vita lamm, Blinka lilla stjärna osv. Och byter ut personer i tex Heja Bamse till Heja Pappa! Lite smart, tycker vi... Och förskolepersonalen påpekar det nästan varje dag. Nu pratar hon jäääättemycket. Och härmas... :)

Men ikväll höjde hon sig en nivå! Jag hade en Elsa Beskow bok som hon fick för ett par månader sen. Jag tänkte att hon skulle tycka att Tomtebobarnens röda luvor var fina. Så ville hon att jag skulle läsa den, och sedan dess vill hon höra den varje dag! Det märks att hon tycker den är lite lång, för vi hinner till lite mer än halva när hon resolut slår igen boken.

Hon har sina favoritdelar. Där grodorna hoppar och mammagroda är på bilden. Och stygga ormen som igelkotten äter upp! I kväll när vi låg i mörkret i hennes stora säng och skulle försöka somna sa hon plötsligt: Månen dyse lar... Eh? Va? Månen dyse lar, mamma. Finger munnen. Och då fattade jag, hon låg och tänkte på Elsa Beskows finurliga små texter. Från 1910.

Men kvällarna blir mörka, och månen lyser klar,

han blickar ner på barnen så underlig och rar.

De står och ser tillbaka med fingrarna i mun,

tills mor fått dem i sängen och vyssjar dem i blund.

Sen sa hon: Egen måne hemma. Jaha, önskar du dig en egen måne i julklapp, frågade jag. Mmm, mamma osså egen måne. Pappa meee, säger hon allvarligt.

:)

Så nu önskar vi oss egna månar i julklapp. Undrar om tomten kan blippa några såna till oss?!?!

Här hemma blev det 4 olika adventljusstakar. Vilken tur att jag har bloggningsämnen säkrade för de närmaste 3 söndagarna!...

Ha en skön dag!